Sápmi Salasta

Sápmi Salasta är ett treårigt projekt som drivs genom det nystartade Kulturcentret Aejlies i Tärnaby och Storumans kommun. Projektet initierades av urfolkskonstnärer utifrån ett behov av att synliggöra samtidskonst genom att skapa och presentera urfolkskonst i Västerbottens län.

Sápmi Salasta – Sápmi omfamnar

Konstresidenset från hjärtat av Sápmi, av urfolk för urfolk som ett redskap för att spegla oss själva, vår samtid och våra medmänniskor. När vi genom vår kultur som utvecklats genom årtusenden där konsten är levande traditioner och en naturlig del av våra liv, möter samtiden och världen idag med våra ögon så skapas nya uttryck och upplevelser som säger något om vem vi är, var vi lever och den värld som vi lever i. Inom ursprungskulturer har traditioner och minnen bevarats genom berättande, sånger, hantverk och ritualer, som delats över generationer. Det konstnärliga utövandet har blivit ett sätt att bevara kulturen samtidigt som det också varit en form av motstånd mot kolonisering.

Sápmi Salasta vill lyfta konst som utvecklas från traditioner och förvandlas till samtida konst. Sápmi Salasta är på så vis ett residensprogram i skärningspunkten mellan tradition och samtid där vi vill skapa möjligheter att utforska traditioner samtidigt som konstnären ges utrymme och verktyg att utveckla nya tankar och idéer i sitt skapande. Ambitionen är att stärka konst- och kulturlivet och att förbättra möjligheterna för konstnärer att själva utifrån sina egna behov skapa och presentera konst i Sápmi, i Västerbottensregionen samt stärka internationella kontakter och nätverk i världen.

Om projektet

Sápmi Salasta är ett treårigt projekt och ett samiskt konstnärsinitiativ med visionen att lyfta och stärka urfolkskonst i Västerbottensregionen, projektet finansieras av Region Västerbotten, Statens kulturråd och Konstnärsnämden. Projektet ägs formellt av Storumans kommun och drivs tätt sammanknutet med Aejlies. Projektets mål är att utveckla en metod för konstnärlig residensverksamhet att i ett s.k. Safe Space utveckla tankar och idéer för samtida urfolkskonstnärer. Sápmi Salasta vill genom att skapa en trygg och omfamnande miljö av urfolk för urfolk utifrån vårt perspektiv genom traditionell kunskap och samtida urfolksfrågor skapa en grogrund för kreativa processer.

Bakgrund

Under projektperioden har Sápmi Salasta genomgått en spännande utveckling. Projektet har utvecklats utifrån initiativ från konstnärerna Tomas Colbengtson, Britta Marakatt-Labba och Dan Jåma som fungerat som initiativtagare och referensgrupp i projektet. Till en början ägdes projektet formellt av museum Anna Norlander i Skellefteå. Det blev efter ett år av projektverksamhet uppenbart att projektägaren saknade grundläggande kompetens och erfarenhet av samtida samisk konst och kulturliv. Under samma period startades projektet att etablera det samiska kulturcentret Aejlies i gång sin verksamhet med Storumans kommun som projektägare. Alla parter som arbetat med Sápmi Salasta, projektägaren museum Anna Norlander, samt referensgruppen ansåg att det var en god idé att då flytta över projektet till Storumans kommun. På så sätt blev Sápmi Salasta en del av det samiska kulturcentret Aejlies verksamhet.

Den formella flytten under Aejlies paraply har bidragit till att förverkliga idén om kulturell infrastruktur för urfolk. Genom en kulturinstitution som utvecklats och leds av urfolk med en struktur uppbyggd utifrån samiska behov och utvecklad av samer själva driva och utveckla samisk kulturverksamhet.

Syfte

Syftet är att inom ramen för projektet utveckla internationell residensverksamhet nära sammanknutet med kulturcentret Aejlies verksamhet. Tanken är att Aejlies som den första kulturinstitutionen i Sverige som utvecklats och leds utifrån ett samiskt perspektiv ska fungera som ett resurscentrum som kan bidra med trygg miljö, fysiska lokaler samt ett nätverk av traditionell kunskap där tankar och idéer kan utvecklas.

Verksamhet

Projektet har sedan den formella flytten arbetat med att utveckla olika metoder för residensverksamhet. Under projektperioden har inte mindre än sju olika urfolkskonstnärer från fem olika länder deltagit i projektets verksamhet. De sju olika konstnärerna har tillsammans fått ta del av tre olika metoder för residensverksamhet då vi provat oss fram mellan olika visioner och olika metoder.

Residens-
period 2021

Den första residensperioden var starkt påverkat av pandemin och dess restriktioner. Projektet fick fokusera på att hitta tre medverkande konstnärer i Sápmi för att säkerställa att konstnärerna skulle ha möjlighet att resa till och från projektet samt delta i aktiviteterna. Residensperiodens metod utgick ifrån projektets vision om ett kringresande konstnärsresidens i Västerbottensregionen. Under en tvåveckorsperiod i slutet av september reste residenset från kust till fjäll. Medverkande konstnärer presenteras nedan.

Matti Aikio

Matti Aikio är en bildkonstnär från den finska sidan av Sápmi. Han är uppvuxen inom rennäringen och har en bakgrund inom renskötseln. Matti Aikio har en Master i samtidskonst från Tromsø Academy of Contemporary Art. Aikios konst har visats på olika utställningar i Europa, Asien och Latinamerika. Han arbetar med olika former av media såsom foto, ljud, installationer, video som han också blandar med skulpturer och texter i sin konst. Matti Aikio vill med sin konst erbjuda publiken en möjlighet att växla mellan olika perspektiv i marginaliserade frågor. På senare tid har han fokuserat på ämnen som idén och bilden av naturen som koncept. Hur urfolkskulturerna tycks pressas av nationalstaternas och kapitalismens schizofrena relation till naturen. Aikio är även dj och uppträder på olika evenemang.

Pauliina Feodoroff

Pauliina Feodoroff är konstnär, teaterregissör och beskyddare av skog, land och vattenfrågor som använder sin konst när hon kämpar mot exploateringar i Sápmi. Hennes familj är ursprungligen renskötare från Suõ’nnjel på Kolahalvön i den ryska delen av Sápmi. När gränserna drogs om och stängdes mellan Finland och Ryssland 1944 tvångsförflyttades hennes familj från sina förfäders marker och bosatte sig då i Keväjäu’rr i det skoltsamiska området på finska sidan av Sápmi. Pauliina Feodoroff har en Master i teaterregi och dramaturgi från Teaterhögskolan i Helsinki, hon har arbetat som konstnärlig ledare för Takomo Theatre och Rospuutto teatergrupp, båda i Helsinki, Finland. Hon är känd för filmen Non Profit, 2007, och pjäsen CO2lonialNATION som hade premiär på Giron Sámi Teáhter, 2017. Under Pauliina Feodoroffs vistelse i Sápmi Salasta arbetade hon med verket Matriarchy som är en del av ’The Sami Pavilion’, på den 59:e internationella konstutställningen – La Biennale di Venezia, ’The Milk of Dreams’, Venedig (23 april–27 november 2022). I Feodoroffs konst problematiserar hon konsekvenserna av koloniseringen av Sápmi. Hur exploateringar påverkar den samiska kulturen och hur man genom att tillämpa och återinföra traditionell samisk kunskap och traditioner kan restaurera landområden i Sápmi.

Katarina Spik Skum

Katarina Spik Skum är en konstnär med sina rötter i det samiska traditionshantverket duodje/samiskt hantverk och konsthantverk. Hon har sina rötter i det lulesamiska området på svenska sidan av Sápmi och hennes konst vilar på samiskt traditionshantverk som hon redan i unga år tillägnade sig genom sin mor och mormor. Katarina har därtill en masterexamen i duodje vid Sámi allaskuvla/Sámi University of Applied Science från 2015 och har även studerat duodje vid Sámij åhpadusguovdásj. Spik Skum driver företaget Duodje by KSS och har de senaste åren uppmärksammats som Asa Kitok-stipendiat 2021. Hennes konst har visats på utställningar i Sverige, Kanada och Norge. Inspiration till sitt skapande hämtar hon ofta från den lulesamiska kulturen där hon arbetar med duodje på olika sätt: Traditionell duodje, konceptuell duodje och nyskapande design, föreläsningar och workshops är några exempel.

Svakko Biehtára Edita Anna-Stina / Anna-Stina Svakko

Svakko Biehtára Edita Anna-Stina / Anna-Stina Svakko är en konstnär från svenska sidan av Sápmi. Född i Kiruna 1967 som numera bor i Porjus och arbetar heltid som samisk konsthantverkare i mjuka material i företaget Astu Design. Till största delen syr hon traditionella samiska dräkter och moderna samiska kläder. Hon tog mästarbrev i samisk slöjd, mjuka material 1991 i Enare, Finland efter sex års studier. Anna-Stina har utöver det även studerat konst i tre år. Anna-Stina har en gedigen uppdragslista i bagaget och har bland annat ställt ut sin konst både i Sverige och i Norge. Bland de senaste uppdragen finns medverkan i AIDA duodjiarkiv 2019 av Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum, i Jokkmokk samt medverkan i Jordskap Samlingsutställning, samisk form, Designcentrum, Staare2018. De sista åren har hon återupptagit sitt konstnärliga arbete och arbetar med verket Morašmátki – Journey of Sorrow.

Sandra Wasara Hammare

Sandra Wasara Hammare är en konstnär från svenska sidan av Sápmi som bor i Kiruna. Hon är utbildad vid konsthögskolan i Umeå och arbetar med färg, ljud, installationer i relation till företeelser som berör henne. Ofta är det projekt som svider till lite. I projektet hon arbetar med just nu, vill hon belysa förlusten av det samiska språket, och hur det påverkar den som bär den. Sandra menar att arbeta med ting, konst, material är att skaka av sig, tänka nytt och överraskas. Sandra spelar i indie bandet Veden och har många olika tankar och idéer som formas i hennes konst.

Hovak Johnston

Hovak Johnston är inukkvinna som växte upp i det kanadensiska arktiska Nunavut tills hon skickades iväg till internatskolan vid 7 års ålder. Systemet att vara borta från sin familj under större delar av året med korta hemmavistelser under skolloven hade en enorm inverkan på hennes liv. Hovak använder sitt Inuinnaqtun-namn som gavs till henne vid födseln som ett sätt att föra vidare ett tidigare släktnamn, namn är mycket viktiga för inuiterna. Hovak har en djup koppling till sin kultur, traditionell slöjd är en del av hennes identitet. Hon har skrivit boken ”Reawakening Our Ancestors Lines” där hon revitaliserar traditionella Inuit tatueringar. För det arbetet belönades hon med en Governor Generals Award. Hovak arbetar gärna med traditionella material i sina verk och gör någon form av traditionell konst varje dag såsom, sömnad, målning, täljstenssnideri, smyckestillverkning, garvning av hudar. Hon har rest till Europa vid ett antal tillfällen för att främja inuiternas kultur, inklusive talat inför EU-parlamentet om säljakt som inuiternas förespråkare.

Inuuteq Storch

Inuuteq Storch är fotograf från Kalaallit Nunaat (Grönland) där han bor och arbetar som fotograf i sin hemstad Sisimiut. Han är utexaminerad fotograf från International Center of Photography i New York och från Fatamorgana School of Photography i Köpenhamn. Bilderna kan beskrivas som dokumentära vardagsbilder av vänner, familj, mat och interiörer som är en del av ämnet i kombination med Storchs egna iakttagelser och experiment. Ocensurerat men ändå absorberande, intimt och sårbart. Hans intuitiva berättarstil drar betraktaren in i bilden och ger oss känslan av att själva vara närvarande i fotoögonblicket. Inuuteq Storch är en fotograf som har ställt ut sina verk på internationella arenor på platser som Kalaallit Nunaat, Danmark, USA, Norge och Colombia. Inuuteq Storch har dessutom publicerat flera fotoböcker.

Konstnärer som deltagit tidigare i Sápmi Salasta:

Per Enoksson

Sonya Kelliher Combs

Julie Edel Hardenberg

Sissel M Bergh

Projektledare Sápmi Salasta – Sara Ajnnak