Meet Baden Hitchcock
– the first Indigenous choreographer in the Jårrh artist residency. (For Swedish text, please scroll down)
In the summer of 2024, the first Indigenous choreographer is welcomed to Jårrh in Dearna – the residency program organized in close collaboration between Aejlies and Riksteatern. We asked Baden Hitchcock, dancer and Choreographer from Sydney, a few questions ahead of his stay.
What was your immediate reaction when you received news about getting the residency?
– My immediate reaction was of surprise and joy. I knew that this was a global application and there would be many other amazing Indigenous artists who had applied, so I felt very privileged to be selected for this opportunity and share about my journey as an Indigenous artist.
What attracted you to this residency?
– A Trawlwoolway artist sent me the application form saying that she had previously had a visual arts residency with the Sami people and that it was a really great experience. This edged me forward to apply as I feel understanding and learning about communities continuing Indigenous practises in our modern world is vital. My lack of knowledge about Sami people and their culture was also a driving force for my attraction to applying for this residency.
You’re currently living in Taiwan — what prompted your move there, and how has it changed or deepened your perspective on Indigenous culture?
– After working with Bangarra Dance Theatre as a dancer for six years, I felt the timing was right for a new chapter into exploring my own choreographic practise. I currently have been living in Taiwan for the past year, the beginning of this journey purely dedicated to learning Mandarin, so that I could really be able to communicate and collaborate with Taiwanese and Taiwanese Indigenous artists and communities.
– Through out my time touring with Bangarra to different Indigenous communities globally and also my time spent here in Taiwan as an independent artist, I find that Indigenous communities face so many of the same battles, whether that is for land rights, recognition, revitalisation, racial stereotyping etc.
– My time here in Taiwan learning a new language and about the rich Indigenous cultures here has expanded my thinking on the relationship between language, concepts and the relationship with land. Finding connections between Indigenous Taiwan and my own culture, especially in relation to language has been really exciting. Learning about these ancient connections spanning oceans and connecting islands is a big reason I am continuing this journey of living in Taiwan.
You mentioned ”Indigenous futurism” in your application — is this a concept you’ve explored before?
– I believe many artists of today are really concerned with the direction people in power are leading countries and how humans are impacting our land, air and water. This has influenced artistic practises to question and look ahead to what future we are providing for the younger generations and those to come. I believe Indigenous knowledge systems and practises are vital to lay strong foundations for the journey ahead.
– Looking at the growing visibility of what Grace Dillon coined ‘Indigenous futurism’ in novels, movies, comic books etc. I am interested in how a movement based practise may explore this realm. I have recently held workshops in Taiwan around fragility of certain Indigenous plants and playing with world building and speculative fiction, exploring how these plants would exist or not exist in these future scenarios. By exploring this in the future you can sometimes discuss hard to express topics of the present and also shift the romantic narrative of Indigenous knowledge being that of only historical and primitive.
In your application, you wrote about your inner “gida”, which we know you are bringing with you on this journey. Did you always feel connected to the concept of gida or did you find it along the way, somehow?
– The concept of Gida is a journey I am continuously on, as I grew up on Dharawal country in Sydney off of my own country I find whenever I return back to my communities it is so important to look and hear with the eye of a child, always curious and learning. My mum, who was born in a small village called Kikori in the gulf province of Papua New Guinea plays a big role in shaping and guiding my understanding of our culture. The stories, songs, food and dance she shares with me all feed into this idea of gida or ember and how it is never too late to fan this small flame.
The text is an email interview, conducted in April 2024.
Möt Baden Hitchcock
– den första urfolkskoreografen i residenset Jårrh!
Sommaren 2024 välkomnar vi den första urfolkskoreografen till Jårrh i Dearna – residenset som arrangeras i ett nära samarbete mellan Aejlies och Riksteatern. Vi ställde några frågor till Baden Hitchcock, dansare och koreograf från Sydney, numera bosatt i Taiwan.
Vad var din omedelbara reaktion när du fick veta att du blivit vald till vårt residens?
– Förvåning och glädje. Jag visste att detta var en global utlysning och att det skulle finnas många andra fantastiska urfolkskonstnärer som sökte, så jag kände mig mycket privilegierad att få denna möjlighet och kunna dela med mig av min resa som urfolkskonstnär.
Vad var det som lockade dig till just detta residens?
– En Trawlwoolway-konstnär skickade mig ansökningsformuläret och berättade att hon tidigare hade haft ett visuellt konstresidens hos samerna och att det var en riktigt bra upplevelse. Detta fick mig att vilja söka, eftersom jag känner att det är avgörande att förstå och lära mig mer om olika urfolkspraktiker i vår moderna värld. Min okunskap om samerna och deras kultur var också en drivkraft till att söka residenset.
Du bor för närvarande i Taiwan. Vad fick dig att flytta dit, och hur har det förändrat eller fördjupat din syn på urfolkskulturer?
– Efter att ha arbetat med Bangarra Dance Theatre som dansare i sex år kände jag att timingen var rätt för ett nytt kapitel. Jag ville utforska min egen koreografiska praktik. Jag har bott i Taiwan det senaste året, där jag till en början la all kraft på att lära mig mandarin, så att jag verkligen kunde kommunicera och samarbeta med taiwanesiska urfolkskonstnärer och deras olika samfund.
– Under mina år på turné med Bangarra till urfolksamhällen över hela världen, och även under min tid här i Taiwan som självständig konstnär, har jag märkt att urfolksamhällen utkämpar liknande strider, vare sig det handlar om markrättigheter, erkännande, vitalisering, rasstereotyper och så vidare.
– Här i Taiwan har jag lärt mig ett nytt språk och därigenom förstått mycket om de rika urfolkskulturerna som finns här. Det har gett mig insikter om relationen mellan språk, begrepp och länder. Att se kopplingar mellan urfolket i Taiwan och min egen kultur, särskilt i förhållande till språk, har varit mycket spännande. Att se dessa uråldriga band, som sträcker sig över hav och förbinder öar, är en stor anledning till att jag fortsätter denna resa i Taiwan.
Du nämnde begreppet ”urfolksfuturism” i din ansökan – är detta ett begrepp som du har utforskat tidigare?
– Jag tror att många konstnärer i dag verkligen är oroade över riktningen som människor med makt leder sina länder och hur det påverkar vår mark, luft och vatten. Detta har fått konstnärer att ifrågasätta och blicka framåt mot framtiden som vi skapar för de yngre generationerna och de som kommer efter. Jag tror att urfolkens kunskapssystem och praktiker är avgörande för vår resa framåt.
– Genom att titta på den växande synligheten av det som Grace Dillon (professor i Indigenous Nations Studies Program i Portland, USA) myntade som ”Indigenous futurism” – i romaner, filmer, serietidningar och så vidare, blev jag intresserad av hur jag kan utforska detta område med en rörelsebaserad praktik.
– Jag har nyligen hållit workshops i Taiwan om sårbarheten hos vissa inhemska växter och leker med en spekulativ fiktion, där jag utforskar hur dessa växter skulle existera eller inte i dessa framtida scenarier. Genom att utforska ur ett framtidsperspektiv kan vi diskutera svåra ämnen i dagens samhälle och också förskjuta den romantiska berättelsen om att urfolkens kunskap bara är historisk och primitiv.
I din ansökan skrev du om din inre ”gida” – en mytologiskt laddad glöd – som vi vet att du tar med dig på denna resa. Har du alltid känt dig kopplad till konceptet gida eller hittade du det längs vägen på något sätt?
– Konceptet gida är en resa jag ständigt är på, eftersom jag växte upp på Dharawal-land i Sydney, utanför mitt eget land, känner jag att det är så viktigt att alltid titta och lyssna med ett barns öga, konstant nyfiken och lärande. Min mamma, som föddes i en liten by som heter Kikori i Gulf-provinsen i Papua Nya Guinea, spelar en stor roll i att forma och vägleda min förståelse för vår kultur. De berättelser, sånger, maträtter och danser som hon delar med mig bidrar alla till denna idé om gida eller glöd, och hur det aldrig är för sent att fläkta den lilla lågan.
Det här är en mailintervju som vi gjorde i april 2024.
Jårrh! – a Residency for Choreography and Movement in Swedish Sápmi
Jårrh! is an international residency in Dearna for practitioners who identify as Indigenous people and are active in various art fields and work with choreography and movement as expressions. The residency is carried out in collaboration with Aejlies and Riksteatern and with funding from Region Västerbotten.
